Erik Blomberg (1894-1965)


                                  Författare, Översättare, konsthistoriker, kritiker.
 

Ensamhet och övergivenhet är teman man påträffar i Erik Blombergs diktning när denne
år 1918 utkommer med diktsamlingen "Ensamhetens sånger". Blomberg ger uttryck åt  
tankegångar som vi närmast återfinner dem mera våldsamt formulerade hos författaren
Pär Lagerkvist bland annat i de båda dikterna "Ångest" och "Torso". Men liksom Lager-kvist hamnar han i det långsiktiga perspektivet till en bekännelse till människan och det jordiska livet. Blombergs utveckling till detta mål går över diktsamlingarna "Ensamhe-tens sånger" (1918), "Jorden" (1920) och "Den fångne guden" (1927). 

Erik Blomberg har gjort sig känd som en av våra främsta tolkare av utländsk lyrik och även skrivit betydande böcker om 1900-talskonst, främst ett stort verk om Ernst Joseph-son. I sin egen diktning speglar han framförallt stämningarna i Sverige efter första världskriget med uppslutning kring arbetare - och Oxfordrörelsen. Han har i detta sam-manhang skrivit den dikt som efter Ådalskravallerna år 1931 gav resonans hos stora delar av svenska folket med gravskriften som löd:

                                                 Här vilar 
                                         en svensk arbetare
                                            stupad i fredstid.
                                          Vapenlös, värnlös.
                                              Arkebuserad 
                                             av okända kulor.
                                           Brottet var hunger.
                                          Glöm honom aldrig. 


Man kan säga att tonsättningen av Blombergs dikt "Människans hem" i det följande fördjupar tragiken i ovanstående drama - med en lyrisk hyllning till den jord - vårt hem - som den dödade fick lämna. 

Andemeningen i sistnämnda dikt ges ytterligare kontur i två sånger med rubrikerna "Stjärnorna äro så stilla" och "Dyningen som båda stämmer till andakt och eftertanke.  


 

Noter, sid 1, 2 osv
Aning
Och får jag
aldrig säga
Dyningen
Stjärnorna äro
så stilla
Den sena våren
Människans hem
Instrumentala tolkningar
av Hans Wendschlag
Dyningen - Modern
00:00 / 00:00
Stjärnorna äro så stilla - Modern
00:00 / 00:00
Människans hem - Modern
00:00 / 00:00