Pär Lagerkvist (1891-1974)
Författare, ledamot av Svenska Akademin 1940, Nobelpristagare (1951)
Pär Lagerkvist framstår som en av portalgestalterna i nittonhundratalets svenska litteratur. Hans livsverk utmärktes av litterär bredd - från diktsam-lingen "Ångest" (1916) till romanen "Sibyllan" (1956) utövade han stor in-verkan på sin samtid. Lagerkvists litterära produktion tog i sin början starka intryck från första världskriget. Utpräglat expressionistisk med ovannämnda av kristen präglade diktsamling dör författaren talar om sitt främlingskap i tillvaron. Stegvis närmar sig dock Lagerkvist därefter en livsfilosofi som accepterar kärleken som det befriande undret. Diktsam-lingen som "Den lyckliges väg" (1921), "Det besegrade livet" (1927) och "Vid lägereld" (1932) bär vittne om denna sinnesändring. Starkt reagerade Lagerkvist mot de totalitära regimernas ideer som han bemöter i bl.a. "Bö-deln" (1933) och "Dvärgen" (1944). Människans livskamp skildras stor-slaget och gripande i de senare romanerna "Barrabas" (1950) och ovan-nämnda "Sibyllan".
En ingående och nära analys av Pär Lagerkvists verksamhet som lyriker gör professor Jöran Mjöberg i skriften "Ångest var hans arvedel". Mjöberg kommenterar i denna skrift samtliga betydande diktsamlingar som Lager-kvist utgivit - alltifrån "Motiv" (1914) till "Aftonland" (1953) - och han ger i ett brett spektrum även den svenska litterära världens synpunkter på La-gerkvists diktning. Mjöberg själv ger ett högt betyg bl.a. åt de kärleksdik-ter som Lagerkvist skrev inför sitt andra äktenskap. Av dessa utstrålar "Vårt enda hem är kärleken" en gripande innerlighet och citeras därför som bakgrund till de tonsättningar som presentera på följande sidor.
Vårt enda hem är kärleken. Förskingrade, betryckta
vi lever alla utan den, är träd ur marken ryckta.
Hon är vår goda stränga mor, som livet outgrundlig stor,
vår sanna värld, vår verklighet, det enda vissa som vi vet.
Allt annat är blott villa, kan ej vår oro stilla.
Ljus svävar vårens honungsdoft kring dig och blommans gyllne stoft,
av ljumma vindar trädet rörs och solig hymn ifrån det hörs
ifrån dess ljusa grenar som kärleken förenar.
Flera av de tonsatta dikterna i det följande, "Det kom ett brev", "Som ett blommande mandelträd" och "Saliga väntan" har liksom ovanstående dikt kärleken som motiv. De följs av naturbilder i "Nu löser solen sitt blonda hår" och "Det är vackrast när det skymmer" - fyllda av livets skönhet och av vemod inför livets förgängelse. Det hade varit frestande att publicera
Noter, sid 1, 2 osv
Det är vackrast när
det skymmer
och utförligt kommentera ytterligare ett antal Lagerkvistdikter hämtade från några av de många diktsamlingar som författaren publicerat - men det skulle ha sprängt denna samlings ram. Vi ber att få hänvisa till de specialutgåvor av 11 tonsatta dikter av författaren som GIWECO
FÖRLAG kan erbjuda.
Det är vackrast när det skymmer (ur "Istället för tro - Dikter i Kaos" (1920)
Diktsamlingen "Kaos" - Lagerkvists nionde bok - mottogs mycket posi-tivt av svenska kollegor och av kritikerna. Sten Selande skriver att dikt-samlingen innehåller "den djupaste och mest besjälade lyrik som skri-vits efter de stora nittiotalsskalderna". "En folkvisas mjuka innerlighet" är ett annat omdöme. Rubricerad dikt har funnit bred användning i be-gravningsannonser och presenteras här i en musikalisk form passan-de för olika ceremonier inom det andliga livet.
Det kom ett brev (ut "Den lyckliges väg" 1921)
Är en av den svenska poesins mest kända och älskade dikter där för-fattaren lyckas väva samman bilden av svensk sommar i sitt flor och de varma känslor som väcks hos honom av hans gamla moders brev.
Som ett blommande mandelträd
Hämtad från samma diktsamling som "Det kom ett brev" där en mjuk valsrytm framburen av sommarvinden sveper kring de båda älskande men där också en mörkare bild avtecknar sig i bakgrunden.
Saliga väntan (ur "Hjärtats sånger" 1926)
Om föregående kärlekssång visade en mild framtoning upplevs här en passionsladdad stämning som i den avslutande versen symboliskt tar sig uttryck i "de heta bränder som blir till blommor i dina händer" och en spontan kärleksförklaring.
Nu löser solen sitt blonda hår (ur "Kaos" 1920)
Vi avslutar urvalet av Lagerkvistdikter med en sång som vunnit stor po-pularitet hos både media och den stora allmänheten, i skolor och vid föreläsningsaftnar. Lagerkvist skildrar en soluppgång i en för honom oerhört personlig och mild ton, lyriskt vacker och enkel. Solen personi-fieras som en kvinna som smeksamt besjälar både människorna och naturen med blommorna i deras "fuktiga gömmen". Diktens avslutning får en kosmisk dimension med "drömmar bland stjärnor som tusenfalt förstora det levandes gåta". Musiken svävar bland dur- och molltoner.
