top of page

      Nils Ferlin (1898-1961)
Författare, lyriker, De Nios pris (1950) och Bellmanpriset (1955)  

Bredvid de i denna samling presenterade diktarna med inriktning mot den akademiska traditionen hittar vi Nils Ferlin - som med impulser från dikta-ren Gustaf Fröding och Dan Andersson samt från frälsningssånger och kabareer skapade vardagsnära poesi vid cafeborden i 30-talets Stock-holm. 

Ferlin tog realexamen i Filipstad och provade därefter på en rad olika yr-ken. Levde i sin ungdom ett bohemliv i opposition mot en småborgelig omgivning. Både utan och fast adress och tillbringade dagarna i Stock-holm i olika kafeer. Ferlin kallade sig själv för en clown på världens mark-nadstorg. Men i sitt författarskap var han en samvetsgrann arbetare som kunde fila på en formulering i dagar och veckor. 

Ferlin producerade utan framgång ett antal schlagertexter innan han 1930 debute-rade som diktare med en "Döddansares visor" som följdes av "Bar-fotabarn" (1930) och "Goggles" (1938). I alla dessa diktsamlingar framträ-der Ferlin som en galghumoristisk gycklare med förakt för de framgångs-rika och med stor medkänsla för de utslagna. De sistnämndas situation kunde Ferlin skildra på ett gripande sätt som i dikten "Du har tappat ditt ord".

                               Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
                                                  du barfotabarn i livet.
                                    Så sitter du åter på handlarnas trapp
                                                 och gråter så övergivet.

 

                                Vad var det för ord - var det långt eller kort,
                                              var det väl eller illa skrivet?
                                     Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
                                                
du barfotabarn i livet.

På 1940-talet framträder ett religiöst sökande tydligare hos Ferlin. Han ger ut "Med många kulörta lyktor" (1944), "Kejsarens papegoja" (1951) och "Från mitt ekorrhjul" (1957).
  

Noter
I livets villervalla

    

En valsmelodi ur debutsamlingen "En döddansares visor" (1930) där musiken skrivits av Lille Bror Söderlundh. 

                          Grämelsen son i grammofon
                        sprattlar för Hans och för Greta
                         Pajas - ack ja - schajas - ack ja, 
                             gott kan det vara att veta!
                     Skänk mig nu bara ett rimord på sol
                    när jag redan har använt fiol och viol
                      - Ack, ensam i kvällen den sena
                      jag slåss med en smäktande vals,
                  och jag är ganska mager om bena
                              tillika om armar och hals -
             Jag har ingenting alls här i världen att vinna
               och snart i min grop skall maskarna finna 
                       att jag är ganska mager om bena
                                tillika om armar och hals. 


Här blandas Ferlins galghumor och djupt allvar med illa dolt förakt för det socialt etablerade samhället. Stilistiskt inbjuder många av Ferlins dikter till visa och tonsättning och vi har valt att tonsätta två av dem som till sitt innehåll måste ha stått Ferlins dagliga tillvaro nära. 
 

I livets villervalla
Dikten ansluter till ovanstående dikts slutord med syftning på det främlingskap människor emellan som hotar allas vår samliv.

 

Min stad
En dikt som tolkar författarens kärlek till den plats på jorden där han tillbragte hela sitt liv och vars vackra miljö han ser hotad av den nya tidens jäkt och krav på förändringar i stadslivet. 

IMG_7821_edited.jpg
Min stad
bottom of page