Harry Martinson (1904-1978)
Författare, ledamot av Svenska Akademin 1949, nobelpris-
tagare i litteratur med Eyvind Johnson 1974.
Martinson föddes i ett fattigt hem i Blekinge. Han och hans syskon utack-orderades som "sockenbarn". Om sin svåra barndom har han berättat i de själbiografaska verken "Nässlorna blomma" (1935) och "Vägen ut" (1936) som beskriver huvudpersonen Martin Tomassons utveckling till dess han som sextonåring går till sjöss. Åren 1920-1927 arbeta-de han som eldare på flera fartyg men drabbades av tbc och måste lämna sjömanslivet. De-but som lyriker gjorde Martinson 1929 i antologin "5 unga" och fick sitt ge-nombrott med diktsamlingen "Nomad" (1931) vilken innehåller minnesbil-der både från barndomen i Blekinge och från åren på havet.
I "Resor utan mål" (1932) och "Kap farväl" (1933) utvecklar Martinson tan-kar om "världs-nomaden" - som ideal av fri rörlighet - fysiskt och intellek-tuellt. Tidigt kom Martinsson att ägna sig åt naturskildringar - bredvid de inledningsvis nämnda verken framförallt i diktsamlingen "Natur" (1934) och i prosaböcker som "Svärmare och harkrank" (1937) och "Midsommarda-len" (1938).
Efter andra världskriget framträder Martinson åter som lyriker - nu med diktsamlingen "Passad" (1945) där "världsnomaden" breddar sin filosofis-ka livssyn - inspirerad av kinesiska vishetsläror - att omfatta "själens Gon-dwanaland". Men även "Passad" inrymmer ett antal utomordentliga vackra naturdikter.
Till prosan återvänder Martinson med boken "Vägen till klockrike" (1948) - en levande skildring av svenskt landskap och svenskt folkliv - som hör till hans mest älskade böcker.
Redan i sin nästa diktsamling "Cirkada" (1953) inleder Martinson berättel-sen om Aniaras rymdfärd - an apokalyptisk version av mänsklighetens slutliga öde. Med tusentals emigranter ombord - flyktingar från en sönder-sprängd jord - styrs rymdskeppet med kurs på lyrans stjärnbild mot slutlig förintelse.
Med sina därefter publicerade diktsamlingar "Gräsen i Thule" (1958) och "Vagnen" (1960) bekräftar Martinson sin tidigare dokumenterade livssyn i vilken naturlyriken bil-dar bakgrund till en besk civilisationskritik.
Harry Martinsons författarskap fascinerar läsare och uttolkare genom både stor kunskapsbredd och andligt djup. Många tonsättare har hämtat inspiration ur Martinsons förmåga att ge vardagliga naturupp-levelser karaktären av ett jordisk paradis. Han har i detta samman-hang liknats vid en icke-kristen Franciscus. Liksom denne visar Mar-tinson djup ömsinthet i sina skildringar av naturen och dess levande varelser. Martinson kände även släktskap med de kinesiska tänkare som identifierade sig med det andliga i naturen och som ofta förenade filosofi, konst och poesi i en och samma persons verksamhet. "All stor konst måste sträva att förvandla oss inifrån" enligt Martinsson.
Så här kunde Martinsson beskriva sin egen upplevelsprocess i inled-ningskapitlet till "Utsikt från en grästuva":
"När Du gått och anat så där en stund kräver du kanske en påtaglig-het och du finner den, ja uppsöker den i nattbetande kor och hästar eller i en ännu fiskluktande och på tofterna mörtfjällsprickig båt som ligger halvuppdragen vid stranden mellan några stenar. Vattnet kluckar mot skrovet och båten dunkar mot stenarna med ljudet av en halvförstämd trumma. Då är du åter hos verkligheten och hos den sommar som faktiskt är, även om du tycker att den är minst lika svår-gripbar som den centrala sommar som du nyss sökte i aningen. Du gör en överblick, och måhända sträcker sig den överblicken genom ett par timmar, till dess motivet har så att säga mognat i ögat. Då du sedan skildrar det och efteråt iakttar din egen skildring, då finner du kanske att ditt hopplockande av elementa ur motivet är ett slags pus-sel med dofter, ting och stämningar, och att du innerst ändå har gjort detta för att du i ditt inre bygga centralsommaren, det tidlösas som-mar, som kanske när allt kommer omkring är den drömbild som för dig symboliserar livet uppflyttat till öververklighet och paradis."
Med denna utgångspunkt väljer vi att presentera ett antal musikaliska tolkningar av naturdikter där "En vattenstängel" och "Höstsyrsan" får representera naturens minsta liv. "Luftslott", "Juninatten", "Kväll i inlan-det", "Natt" och "All den stjärnsådd vintern gav" målar upp bilder från naturens scenerier som vi så väl känner igen från egna upplevelser.
Noter
